Luftwaffe B-uhr

article-image article-image article-image article-image article-image article-image

Luftwaffe

Det som kom att bli andra världskrigets Luftwaffe går att spåra tillbaka till de över hundra år gamla flygtrupperna i det tyska kejsarrikets bayerska och preussiska armé, vilket blev embryot till det som senare skulle bli till Luftwaffe. Tysklands första flygvapen som var verksamt under första världskriget kallades dock inte Luftwaffe utan fick 1916 namnet Luftstreitkräfte. Verksameten var vid denna tid inte begränsad till flygplan utan även ballonger och zeppelinare hade sin givna plats i den tidigare luftkrigsföringen. Det var vid det här laget uppenbart vilken viktig roll luftstridskrafter skulle ha i kommande konflikter. Så när Luftstreitkräfte avvecklades i och med Versaillesfreden som så förbjöds Tyskland från att ha något luftvapen överhuvudtaget. Men i Weimarrepubliken förstod man att det gällde att behålla kompetens inom detta nya vapenslag. Så för att inte hamna på efterkälken så genomfördes diverse övningar och tester i skymundan. Initialt tränades piloter i civila flygskolor men detta begränsade vilka flygplan som kunde tränas med, så därför öppnades ett hemligt flygfält i Sovjetunionen. Flygplanen på detta fält utgjordes delvis av Sovjetiska maskiner men även av nyutvecklade Fokker flygplan.

På flygfältet tränades under en nioårs period 120 piloter och ännu mer markpersonal, som tack vare överenskommelsen kunde använda riktig militär utrustning. Vilket ansågs vara mycket viktigt för att kunna matcha den tekniska utvecklingen. Efter Nazistpartiets maktövertagande blev dock det ideologiska motsättningarna för stora så flygfältet stängdes ner och Nazistpartiet startade istället de paramilitära Deutscher Luftsportverband (Tyska luftsportsförbundet) som tillsammans med de tidigare tränade piloterna senare utgjorde kärnan i Hitlers Luftwaffe.

content-image

Här poserar en stolt ”Jochen” Marseille i februari 1942 vid ett av sina nedskjutna fiendeplan, en brittisk Hawker Hurricane IIB ur 213. jaktdivisionen. Foto: Krigsarkivet.

Luftwaffe var en mycket viktig komponent i den framgångsrika blixtkrigsföringen som genomfördes under början av andra världskriget. Flyget var en stor tillgång tack vare sin förmåga att slå mot mål precist och i samverkan med marktrupper. För att kunna genomföra den typen av verksamhet var det mycket viktigt att piloterna kunde navigera på ett korrekt sätt och med hjälp av bra utrustning. Likt svenska M-nummer gavs alla Luftwaffes navigationsinstrument under andra världskriget FL-nummer från FL23000 till FL23999. (FL är förkortningen för Flieger, ”flygare”.) En av de viktigaste och mest statusbetingande delarna I detta system bar beteckningen FL23883. Bakom den kryptiska beteckningen döljer sig armbandsuret Beobachtungsuhr – eller B-Uhr, som utformades av Reichsluftfahrtministerium för att ge det tyska flygarna ett en specialanpassad klocka som levde upp till Luftwaffes hårda krav.

Luftwaffe B-uhr: en klocka i världsklass

”Beobachtungsuhr”, vilket enklast kan översättas till ”navigationsur” skulle vara en renodlad flygarklocka, och således inte en modifierad civil version. Fem urmakare valdes ut till tillverkningen, Laco, IWC, Stowa, A. Lange och Söhne och Wempe. Än idag är dessa kända för sin höga kvalité och såväl IWC som A. Lange och Söhne räknas idag som tillverkare av riktiga lyxklockor.

Tillverkningen av den ursprungliga A-versionen av klockan, med en förenklad urtavla, påbörjades 1940. Man ansåg dock att urtavlan på denna inte riktigt höll måttet – den var för simplifierad, och i januari 1941 övergick man istället till B-versionen som kom att bli standard. Klockan togs fram för att uppfylla särskilda krav: Den skulle vara stor, lättläst och precis. Storleken på originalen är än idag att anses som något i överkant – 55 milimeter utan kronan, vilket kan jämföras med den samtida amerikanska flygarklockan A11 som var blott 32 mm stor. För att ytterligare förenkla avläsningen valde man att utrusta den med ett ovanligt långt armband – tanken var nämligen att klockan skulle bäras på utsidan av flygarjackan, så att man inte skulle tvingas dra upp ärmen för att kunna titta på klockan. Av liknande skäl valde man att ha en förstorad krona (”knappen” på sidan som används för att vrida upp och ställa klockan), så att man skulle slippa ta av sig handskarna för att synkronisera uret.

content-image

Att hålla tiden när man flyger är viktigt. Det kan gälla att anfalla vid ett visst klockslag eller ett viktigt rendez-vous med bomb- eller spaningsplan som skall eskorteras över fientligt område. Här sitter en besättning framför tunga jakt- och spaningsplanet Messerschmitt Bf 110C i Nordafrika 1941. De hade säkert synkroniserat sina klockor.

Urtavlan på B-versionen gjordes ordentligt detaljerad. Den inre ringen markerar vilken timme man är på, och den yttre har markeringar för var femte minut samt ett streck för varje enskild minut. Dessutom såg man vill att visarna och siffrorna var självlysande, för att underlätta avläsning i mörker. Pilen som markerar 60 minuter hade flera funktioner: dels skulle man med lätthet i mörker kunna se att man inte hade satt på sig klockan upp och ner, men även på så vis att det skulle vara möjligt att använda klockan för navigation tillsammans med andra instrument.

content-image

Messerschmitt Bf 109G har länge varit en sällsynt gäst på flyghimlen. Men det är samma flygplanstyp som Marseille flög på sitt sista uppdrag. Den här kommer ursprungligen från Spanien där den en gång hade en Spitfiremotor, en Rolls-Rocye Merlin och ägs av Messerschmitts stiftelse i Manching som pietetsfullt restaurerat dem till flygbart skick. Foto: Jan Waernberg.

Dessa klockor var dyrbara ting, och därför inget som flygarna fick behålla som sina personliga ägodelar - de ägdes av Luftwaffe och delades de ut inför uppdragen och skulle likaledes återlämnas när uppdraget var slutfört. När förlusterna för Luftwaffe ökade försvann många av dessa klockor för alltid – och idag är de mycket ovanliga. De få gånger ett original kommer ut på marknaden så säljs de snabbt för belopp som uppgår till många tiotusentals kronor. En samlare som äger ett av dessa ovanliga original berättade dock för oss att han är nöjd – även om han har flera moderna lyxklockor i sin samling är det ingen som håller tiden bättre än hans B-uhr från 1941!

content-image

Originalritningen till FL23883 Beobachtungsuhr från Reichsluftfahrtministerium, samt detaljbild av Miyota 8215 automaturverk med 21 juveler som är tillverkat i den gamla axelmakten Japan.

Medlemmarna i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek hade 2012 möjligheten att förhandsteckna sig för en begränsad och numrerad upplaga av detta klassiska militärhistoriska ur. Det dröjde inte länge innan klockan sålde helt slut, och tveklöst kommer även SMB:s version framöver att bli ett samlarobjekt!

Signatur

Jan Waernberg
Vetenskapsredaktör, flyghistorisk expert

Tillbaka
<