Olle m/1894 med knappar

article-image article-image article-image article-image article-image article-image

Har du någon gång tänkt på att många civila klädesplagg har en militär historia?

Nu för tiden ser man ju ungdomar i kamouflagejackor lite överallt, men det finns även betydligt mer civila plagg idag som man kanske inte tänker på att de ursprungligen togs fram för soldater.

Varför har det då blivit så? Egentligen är det inte så konstigt – uniformspersedlar har i princip alltid varit stiliga, och dessutom är det många militära utrustningsdetaljer som haft ordentlig funktionalitet. Eftersom de tas fram för att täcka specifika behov har det alltid varit funktion som går före form, men ofta har man lyckats kombinera båda faktorerna.

Från Flanderns skyttegravar till innerstan

Ett av de plaggen är trenchcoaten, ”skyttegravsrocken”. Ursprungligen togs den fram till brittiska försvarsdepartementet som en regnrock och blev omåttligt populär under första världskrigets skyttegravsstrider. Eftersom det ursprungligen var ett officersplagg avsett för brittiska officerare var rocken inte bara vattenavvisande, den var även stilig. Idag finner man trenchcoats långt ifrån de leriga skyttegravarna där den fick sitt genombrott, utan i innerstan med såväl män som kvinnor som bärare. Flera av detaljerna från krigstiden finns dock kvar – utan att folk tänker på det! Runt bältet på rocken fanns ofta små metalöglor. Civilt ser man dessa sällan använda, och tur är väl det – då de är till för att hänga fast handgranater och annan fältutrustning.

content-image

Trenchcoaten hade sitt genombrott så långt bort från innerstan som möjligt – nämligen i västfrontens leriga skyttegravar.

Monty-rocken

Ett annat plagg som härstammar från den brittiska armén är duffelrocken, även känd som Monty-rocken eftersom Fältmarskalk Montgomery gärna bar denna. Under de kalla nätterna i Nordafrika under andra världskriget fyllde denna varma jacka en viktig funktion och var så pass uppskattad att man efter kriget sålde av överskottet till den civila marknaden – varefter nyproduktion har fortsatt fram tills våra dagar. Finns det dock någon likhet kvar mellan den rock som höll ökenråttornas ökenråtta varm, och de moderna motsvarigheterna? Jag skulle nog inte säga att det gör det. I mycket skiljer de sig idag, både vad det kommer till material och utförande. Bara de högst grundläggande kännetecknen överensstämmer ännu.

content-image

Uppenbarligen tänkte denna tillverkare av trenchcoaten att den snarare skulle kombineras med stålhjälm – och inte med portfölj som idag!

Olle höll den svenske soldaten varm

Problemet med kyla finns som bekant även på vår breddgrad. Här uppe i norr löstes problemet med hjälp av ylletyger. Ända fram tills 1960-talet tillverkades merparten av uniformerna av ylle, ett enastående bra material som står emot fukt och slitage. Detta värmande material dominerade helt uniformstillverkningen, och ett av de mest klassiska plaggen blev ylletröja modellår 1894.

Inget lämnades åt slumpen, och resultatet blev en grå ylletröja med knappar och karakteristisk svart rand. Plagget blev således både stiligt och användbart. Och för dig som burit mössan ”Olles brorsa”, men alltid undrat vem Olle är så är svaret just ylletröjan m/1894 då den även kallades för just Olle efter sin upphovsman, men mer om det nedan. Den tröja som idag kallas för ”Befälströjan”, d.v.s. ylletröja m/87 borde likaså kunna kallas just för Olles lillebror.

Militära plagg i nyproduktion

Skillnaden mellan många av originalplaggen med militär bakgrund och de plaggen som inspirerats av dessa som du hittar i vanliga klädbutiker är att de senare oftast är i sämre kvalité. Det är inte samma material, och eftersom en modern trenchcoat inte är tänkt att bäras i en lerig skyttegrav är det inte nödvändigt med samma hållbarhet. Jag vet dock att vi som är medlemmar i SMB inte nöjer oss med något som inte är minst likvärdigt med originalet! Därför är den m/1894 tröja som vi tagit fram helt korrekt överensstämmande med originalet. En äkta replik! För att tröjan skulle bli militärhistoriskt korrekt räckte det därför inte med att studera enbart bilder – utan jag tog och besökte Armémuseum i Stockholm där jag i detalj studerade och mätte ett original som har fått agera förlaga.

content-image

En stolt brittisk officer i sin trenchcoat. Det tunna tyget var slitstarkt och avsett för att skydda uniformen under från väta.

Olle – en helylle kille

För att något ska få anses vara helylle ska plagget bestå av minst 95% ull. Detta var mycket kostsamt, och därför valde man på 1960-talet att använda bomull och konstfiber. Fältuniform m/90 som exempel är tillverkad av varpsatin: 50% bomull och 50% polyester. Jag tror dock på kvalité, och vet att du gör det – så när jag tog fram en äkta replik av ylletröja m/1894, populärt kallad ”Olle”, skulle den vara en exakt replik av originalet, i såväl utseende som material. Olle är därför minst sagt helylle!

Yllegarnet testat på laboratorium!

Jag har t.o.m. skickat det stickade yllet i den äkta repliken av ylletröja m/1894 till ett textillaboratorium. Det är snarast regel att tygtillverkare drar ner inblandningen av ull för att hålla kostnaderna nere. Men laboratoriet kunde lugna mej, Högsta kvalitet på yllet var beställd och högsta kvalité var vad som levererats.

content-image

Montgomery hade knappast tänkt sig att hans duffel skulle komma att bli ett hippt plagg bland efterkrigstidens ungdomar.

Kapten Ohlson visste vad han gjorde!

Jag har själv burit både ”befälströjan” som M/1894 tröjan, och jag har gjort det i kyla. Jag måste säga att jag nästan tycker att den klassiska ”Olle” är både varmare och tjockare, och det känns absolut som att det satsades mer på kvalité – precis som SMB gör – när dåvarande Krigsmakten år 1894 tog fram ”Olle”” Klädesplagget är uppkallat efter kapten Gustaf Adolf Ohlson (1845 – 1931) vid dåvarande Jönköpings regemente. Ohlson ömmade för volontärerna som tjänstgjorde på regementet över vintern och lät tillverka en tröjmodell av ylle som sedan blev kom i flera olika varianter.

content-image

Här ser du den äkta ylletröjan m/1894 från Armémuseum, vars exakta mått och material utgjort grund för vår äkta replika!

Signatur

Ingvar Gustafsson
Överste 1.

Tillbaka
<